Fronda – Underbar Song Lyrics
Underbar by Fronda
Okej.. Sann historia.. Yeah.
Hon var sjutton ‘r, 45 kilo l’tt, skinn och ben
Men spegeln ‘ter upp det positiva som hon ser
L’mna mig ifred f’r jag orkar inte mer
Tv’, fingrar i halsen – hostar upp mina problem
s’, spottar ut skam, lever med en fiende
lever med en nattsvart k’nsla s’ vidrig, men
K’nns som d’den knackar p’ n’r man ‘r ensam
Jag sk’r mig sj’lv f’r att rymma ifr’n den k’nslan
T’nk dig en massa m’nniskor som samlas runt dig
och pekar ut alla dina fel som ett m’nster
D’rf’r stannar jag hemma, l’ser in mig p’ rummet
det k’nns lite tryggare – v’rlden genom mitt f’nster.
Har d’ligt med pengar, kan inte f’lja trenderna
och g’r man inte det s’ f’rsvinner de flesta v’nnerna
s’mnl’s, hoppet hoppade av
f’rsta chansen det fick s’ jag m’r botten idag.
Ref x2:
Du ‘r vacker som du ‘r, du m’ste vara som du var.
Det ‘r knappast fel p’ dig, det ‘r fel i v’rlden h’r idag
Knyt b’da n’varna och fokusera p’ n’t bra
f’r innerst inne vet dom om att dom har fel och du ‘r underbar.
Har en farsa som ‘r v’rldens st’rsta egoist
Han blev k’r i alkoholen, tar familjen sist
Jag skulle vilja s’ga att jag inte bryr mig ett piss
En ensam f’gel som b’r p’ tok f’r stor kvist.
V’ra liv kan k’nnas tomma och iscensatta
t’nk om vi redan ‘r d’da, h’r ist’llet vi straffas
det ‘ter upp mig inifr’n, sj’lvk’nslan
ligger i respirator s’ skadad och v’ntar
Den positiva lilla tjejen ‘r f’rsvunnen
Blicken ‘r tom, kapitel 17 ‘r ba’ m’rker
Varf’r spelar spegeln ett spel mot mig’
Varf’r gr’ter livet, n’r d’den alltid ler mot mig’
Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang,
n’r kroppen har panik och hj’rnan vill spela p’ samma band’
Jag hatar att jag hatar mig, ‘r tr’tt p’ att vara tr’tt,
ensamheten f’rf’r mig varje dag jag kliver upp
Ref x2:
Du ‘r vacker som du ‘r, du m’ste vara som du var.
Det ‘r knappast fel p’ dig, det ‘r fel i v’rlden h’r idag
Knyt b’da n’varna och fokusera p’ n’t bra
f’r innerst inne vet dom om att dom har fel och du ‘r underbar.
Det k’nns som f’rsta dagen i skolan ja, fast varje dag
nervositeten kidnappar min mage fram och tillbaks
om jag kunde lita p’ mig sj’lv och sluta s’ka svar
d’ kanske ni skulle se mig som n’gon som var lika bra
en osynlig 17-‘ring vore allas dr’m
men inte p’ det s’ttet det skeppet har g’tt p’ grund
l’t mig inte sitta sj’lv idag igen
l’t mig inte m’ta mina tankar som f’ljer mig hem
blickarna i korridoren ‘r som knivhugg i l’ren
det ‘r s’nt som f’r mig att ‘verv’ga resan till b’ren
ton’ren, som skulle vara n’got bra
varf’r flyttar de p’ mig n’r mobbarna f’r vara kvar’
Men jag f’rst’r dem, det m’ste vara mitt fel
det m’ste va’ mitt ‘ckliga jag som s’tter mig i spel
det finns ingenting som g’r upp, allting g’r ner
b’st jag smyger in p’ rummet och skriver mitt brev.
Comments are closed.